Tiden står still

Oftast känns det som om tiden står still. Dagarna sniglar sig fram. Jag försöker göra saker för att tiden ska gå snabbare, men det hjälper inte. Varje dag känns som en vecka. Snabbspolning? Tidsmaskin?

Livet går ut på att vänta. Det kanske låter löjligt för vissa, men för mig är det så det är och jag finner mig i det.

Trots ovanstående så börjar det ju faktiskt att närma sig slutet, även om det inte känns så. Jag har nog inte riktigt förstått det, och kommer nog inte göra det förrän jag ser det med mina egna ögon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0